WIRASPELEN 1985
År:
1985		 Inspelad på:
Super 8		 Längd:
27 min

Wiraspelen 1985

Filmen finns på YouTube, sök på Sollentuna Filmklubb.

På 1630-talet grundades Wira klingebruk och Wira fick ensamrätt att tillverka värjor åt den svenska krigsmakten. Det fredliga hantverket har också betytt mycket och under 1700- och 1800-talet betraktades Wira som landets främsta liebruk. När arbetet vid smedjorna lagts ned förföll bruket, men 1965 påbörjades en restaurering för att värna om Wiras särpräglade miljö och gamla fina hantverk.

Musikteatern Wiraspelen gavs första gången sommaren 1985. En berättelse om Wira-smederna på 1700-talet med kärlek, dramatik och mycket sång och dans spelades upp på en äng i närheten av den stora smedjan i Wira bruk. Omkring 100 amatörskådespelare, dansare, sångare och musiker från trakten deltog tillsammans med några professionella skådespelare. Wiraspelen har sedan dess blivit en tradition varje sommar i det gamla brukssamhället.

För att detta skulle bli verklighet, arbetade över 300 personer intensivt några månader med att få allting färdigt. Sollentuna Filmklubb var med under en liten del av allt arbete som lades ned inför de första Wiraspelen. Filmen visar repetitioner och andra förberedelser fram till premiären fredagen den 19 juli 1985.

www.wiraspelen.com

Bakgrund till filmen
Av Claes Deander

En dag i början av april 1985 blev jag uppringd av Madeleine Öigaard från stiftelsen Wira-spelen som berättade om planerna på att till sommaren sätta upp ett stort musikskådespel i Wira Bruk norr om Åkersberga. En pjäs med verklighetsanknytning till livet i Wira Bruk i mitten av 1700-talet med kärlek, dramatik och mycket sång och dans skulle spelas upp tio dagar i juli vid de gamla vapensmedjorna. Detta skulle bli en sommartradition i Wira Bruk och en målsättning var att ge denna del av Sverige ett eget bygdespel av ungefär samma dignitet som t ex Himlaspelet i Leksand. Ett hundratal personer, amatörskådespelare, dansare, sångare och musiker från trakten skulle delta tillsammans med några professionella skådespelare. Leif Nilsson hade skrivit pjäsen och Bo Hülphers stod för musiken. Björn Strand var producent och konstnärlig ledare.

Madeleine var produktionsledare för Wira-spelen och undrade om vi i Sollentuna Filmklubb ville vara med och göra en film om förberedelserna till spelen (som till stora delar redan hade börjat) fram till premiären i sommar. Hon berättade att man hade startat ett antal studiecirklar i olika ämnen och några andra cirklar var på gång att startas.

Jag kände mig först lite tveksam inför alla resor tur och retur Åkersberga med omnejd. Samtidigt lät det roligt och en utmaning att försöka dokumentera allt detta på film. Dessutom hade vi just då inte några andra stora filmprojekt på gång i klubben. Tekniska resurser hade vi, så det var bara frågan om tillräckligt många hade tid och intresse att engagera sig i ett stort dokumentärfilmprojekt. För att få med så mycket som möjligt av förberedelserna behövde vi vara några stycken, ju fler desto bättre. Frågan diskuterades på ett klubbmöte och alla var positiva. Därmed var det egentligen bara att sätta igång och försöka planera det hela. Vi bildade en egen studiecirkel med 15 deltagare i Medborgarskolan i Täby, som tog hand om en del andra cirklar om Wira-spelen. Jag var cirkelledare och skulle försöka hålla ihop det hela.

Under de första mötena bestämde vi en organisation för projektet. Vi delade in oss i tre grupper för att täcka in aktiviteterna i de olika studiecirklarna. En grupp hade hand om TEATER och SMINK, en annan grupp DANS och KOSTYM/SÖMNAD medan den tredje gruppen skulle täcka in SCENOGRAFI, REKVISITA och SÅNG. Jan Lindberg var producent och svarade för samordning mellan grupperna. Det krävdes en del pusslande för få det hela att gå ihop (så att t ex inte alla behövde filmlamporna samtidigt), så vi försökte göra ett arbetsschema för hur inspelningarna skulle genomföras. Jag tog hand om SCENOGRAFI och REKVISITA och var bl a med och filmade när man snickrade ihop husen på spelplatsen. Göran Wedholm var med vid alla eller nästan alla gånger vi filmade teaterrepetitioner.

Vi filmade på Super 8 och det blev den sista stora klubbproduktionen vi gjorde på smalfilm innan videotekniken tog över. De första scenerna spelades in vid en rekognosering på spelplatsen den 12 april då det fortfarande låg snö kvar och vid kollationeringen i Berga teater i Åkersberga den 27 april. Därefter blev det många resor till Åkersberga och Wira Bruk innan inspelningen på premiärdagen den 19 juli. Resultatet av alltihop blev 60 rullar Super 8-film (ca 2½ timme råfilm) som vi skulle ta hand om under hösten.

Göran Wedholm gjorde det mesta av det omfattande efterarbetet. Efter en första grovredigering klipptes filmen tillsammans med originalljudet i klubbens klippbord. Det tog flera år att få filmen i visningsbart skick. Den blev till slut 27 minuter lång. När så småningom även speakertexten var klar gjordes ljudmixningen med professionell utrustning på video, så det finns inget Super 8-original med komplett ljud. 1991 gjordes ett BVU masterband på Filmteknik och 10 VHS-kopior såldes till deltagare i spelen.

Tolv år senare överfördes filmen till digital video (mini-DV) på Filmteknik och det har varit stor efterfrågan bland deltagare i spelen. För alla som idag är engagerade i Wira-spelen kan det vara intressant att se hur allt en gång började.